|
Stenåldern
De första malmöiterna kom till Skåne
redan vid stenåldern med syftet att jaga
älg, björn, ren och varg. De var klädda
i skinnfällar och deras adress var Segebro,
som finns intill Segeå nära Lundavägen.
Dessa pälsbeklädda invånare trivdes
bäst med miljöombyte med jämna
mellanrum. För 10 000 år sedan bodde
nämligen skåningarna nära vattnet
på sommaren och i högre liggande vinterbostäder
när kylan satte in.
För 7000 år sedan blev det däremot
mer populärt med ett fast boende, om man
ska tro de gravfynd som har påträffats.
Klimatets förbättring resulterade nämligen
i att lövskogarna blev större och naturen
erbjöd en bättre levnadsstandard. Att
ständigt flytta omkring planlöst tedde
sig inte längre lika lockande.
När Öresundsföbindelsen började
förberedas i slutet av 1990-talet grävdes
det vid Yttre Ringvägen, och se där...
En av våra äldsta kända förfäder
har där lämnat en liten liten bit minne
efter sig - ett förkolnat textilfragment,
bara 0,7x 0,5 cm litet, men 6000 år gammalt!
Petersborgsfyndet, som det kallas, är
ett av de äldsta textilfynden i Europa. Så,
vem vet vilken betydelse UFFs insamlingscontainrar
kommer att ha för framtiden...!
Tankarna om kontakter med kontinenten är
inte nya för vår tid. Redan på
stenåldern hade vi kulturella förbindelser
med andra folk. Mot slutet av stenåldern
hade djurhållningen utvecklats så
mycket att våra jagande förfäder
hade nu bytt ut spjut och yxa mot jordbruk. I
Skåne utvecklades en kontinentalt påverkad
stenålderskultur med begravningsritualer
som vi upptäckt i och med storstensgravarna.
Inom Fosie har man till exempel hittat en stor
stendös inom Hindby Mosse.
Den yngre stenåldern avslutades ungefär
2000 år f Kr, och de lärde tvistar
fortfarande om huruvida vi hade invandrare söderifrån
i Skåne redan då eller om det bara
rörde sig om en kulturutveckling på
regional nivå. Vi låter de lärde
tvista om detta medan vi lugnt vandrar vidare
i historien och ställer oss i dörrmynningen
för den skånska bronsåldern.
BRONSÅLDERN
SMHI hade bara glada nyheter, för
temperaturen bara steg och det var inte bara vi
söderbor som fick njuta av ett fuktigt och
varmt väder - hela landet njöt av värmen.
Kontakterna med kontinenten fungerade bra och
alltfler föremål tillverkade i brons
började dyka upp i landet. De första
svärden av brons importerades från
långväga resenärer. Vi anammade
nya begravningsritualer och bestämde oss
för att begrava de våra i högar.
Vi tyckte att vi inte var mycket sämre än
våra utländska vänner, och innan
man visste ordet av pågick tillverkning
av bronsföremål även här.
Kelterna hade stort inflytande på oss sydsvenskar
och vi utvecklade en egen, framstående bronsålderskultur.
Minnen av detta hittas i bland annat Fosie.
JÄRNÅLDERN
Ungefär 500 år innan Jesus föddes
till ungefär 1000 år efter, pågick
järnåldern i vårt land. De som
satte tonen för utvecklingen var givetvis
romarna och grekerna. I sydsverige kunde vi inte
motstå frestelsen att importera vackra ting
från nyss nämnda riken.
De skånska männen kände äventyrslusten
och solen locka och begav sig åstad för
att söka lyckan utomlands, medan många
olyckliga fruar säkert stod vid kusten och
vinkade adjö med tårarna rinnande.
Det skedde således stor emigration under
den här tiden, långt innan Karl-Oskar
och Kristina fick samma tanke.
Skandinavien blir omnämnt av historikerna
Tacitus och Prokopius för första gången.
Vi nordbor kallades för dani och heruler,
med hänvisning till Danmark och Skåne.
Kanske bättre det, än "druler",
som våra nästkommande förfäder
kanske sedermera blev kallade runtom i dåtidens
Europa.
VIKINGATIDEN
800 år efter att den fredlige Jesus
gått bort hade vi hos oss enligt vissa,
föga sofistikerade män.
Visserligen var de duktiga sjöfarare, upptäcktsresande
och handelsmän, men de såg också
till att göra Sverige och hela Norden känt,
eller snarare ökänt, för sin brist
på gentlemans takt och ton. Vikingarna.
I Malmö har en viking lämnat ett minne
efter sig, den så kallade Fosiestenen
som lustigt nog befinns precis utanför Heliga
Korsets Kapell i Fosie. De runor han hackade in
i stenen dessa dagar långt innan skrivmaskinens
intåg, bildade följande mening: ""Esbern
reste denna sten efter sin vän Dvärg,
en välboren yngling". Denne viking
lyckades göra sig och sin vän odödliga.
På platsen för Malmö city var
det på den tiden så långt ögat
kunde se endast strandängar liknande de vid
Eskilstorps ängar. Här inträffade
både det ena och det andra, bland annat
några mil längre söderut det blodiga
slaget vid Foteviken.
Fler historiska minnesmärken av intresse
är hamnen i Foteviken
eller Trelleborgen som visar släktskap
med borgar i Danmark. Det finns även samband
med danske Harald Blåtand.
|
